Diakoni i församlingen, värdshuset
Vi läser i Bibeln om hur den barmhärtige samariten mötte den slagne mannen, Luk. 10:23f. När han hade hällt olja och vin i den slagne mannens sår lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett värdshus. Där skötte han om honom, lämnade betalningen och lovade att ersätta värden för övriga utlägg när han kom tillbaka.
Församlingen är som ett stort värdshus med många skadade. Här vill Jesus, som är den barmhärtige samariten sköta om oss. Vi kommer från olika bakgrund och har olika ”bagage” med oss. Men vi har alla det gemensamt att vi behöver Hans vård för att växa upp som friska Guds barn. Han måste få stärka oss så att vi orkar fortsätta och nå ända fram till målet.
Hur sköter Han om oss?
Genom att han talar till oss. Hans Ord är Ande och liv. Liksom vid skapelsen när Gud talade och allt blev till, så har Hans Ord samma kraft idag. Han som känner oss vet vad vi behöver höra av både tröst och förmaning. Därför är det så viktigt att församlingen ber för sina präster att de får frimodighet att predika just det som behövs.
Han sköter också om oss när Han kommer till oss i nattvarden och försäkrar oss om våra synders förlåtelse. Vi får nytt mod och tron stärks. Han påminner oss om att vi är döpta och att Han står fast vid sitt förbund. Han erbjuder i bikten den som är särskilt tyngd att få avbörda sig och personligt få höra att synderna är förlåtna. Förlåtelsen uttalas av de herdar, våra präster, som Han i sin omsorg har gett oss.
Han sköter om oss i gudstjänsten där vi får vara i hans heliga tempel. Där är Han mitt ibland oss. Vi får gemensamt be till honom, spela till hans ära, lovsjunga Hans namn och höra Hans Ord. Gudstjänsten här är en försmak av jublet i himmelen.
Han sköter om oss genom våra kristna bröder och systrar. Att få ett förtroende från en medkristen, en uppmuntran, en kärleksfull varning, ett råd, en inblick i en annans vardagsvandring, ett praktiskt handtag, en skymt av en annans svaghet och kamp är bara några exempel på Hans vård i församlingen, värdshuset. Vi tänker knappast på hur avgörande det är att vi har varandra på vår livsvandring. Vi är gåvor till de andras tjänst, liksom Jesus kom för att tjäna. Jesus är den store diakonen som Fadern sände till oss. Han säger ”Som Fadern har sänt mig sänder jag er”, Joh. 20:21. Vi får visa varandra vår svaghet, bristfullhet och nöd, och då kan vi trösta andra med den tröst vi själva har fått.
”Församlingen blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.” Apg. 9:31
Maria Birgersson, diakonissa
Kallelse
Utöver den inre omsorg och mission som pågår i församlingens övriga verksamhet (Barn, Ungdom, Fördjupning, Gemenskap) läggs vikt vid luthersk kallelselära, med förståelsen att varje enskild kristen har en kallelse i 1) hem och familj, 2) arbete och samhälle, 3) kyrka och församling. Där är vi satta att tjäna våra medmänniskor, vilket är ett uttryck för Guds omsorg om dem. Troheten i kallelsen yttrar sig i en omsorg om människor, som i både handling och ord visar på Kristus.
Mission Tuve
Se församlingsbladet för aktuell status i arbetet.
Understöd
Församlingen stöttar genom gåvor och förböner den diakoni och den mission som möjliggörs genom bland annat:
- Församlingsfakultetens utbildning av kyrkoarbetare
- ELM-BV:s utlandsmission till bl.a. Peru, Eritrea, Kenya och Främre Asien
- Open Doors stöd till förföljda kristna i världen
- Nordiska Lutherhjälpen arbete bland nödställda och genom katastrofhjälp
- Noreas arbete med mission genom media, inte minst bland svårnådda folk
- Israelsmission genom Källans kontakt med Immanuelkyrkan i Tel Aviv och Norsk Israelsmission.
- Livsval som arbetar med att stötta kvinnor, men även män, i samband med oönskad graviditet, samt verkar opinionsbildande för att få till en förändring i synen på abort i samhället.
Diakonissa
Ansvarig för församlingens diakonala arbete är diakonissa Maria Birgersson, som finns tillgänglig för samtal och själavård. Kontaktuppgifter finns här.